Ibland måste man tillåta sig själv att falla.

I bland slår den bara till. Utan förvarning får den dig att känna som om du faller rakt ner i ett stort svart hål. Och i bland orkar du bara inte kämpa emot. Du orkar inte skrika efter hjälp. Du faller tyst, och när du väl landat så orkar du inte ta emot den hand som sträcker sig ner för att hjälpa dig upp. I bland är det bara skönt att ligga där nere i det svarta. Att sluta orka bry sig för ett tag. Stänga ute allt och alla. Men bara för ett litet tag, för sen tränger sig det svarta allt närmare och djupare och du inser att om du stannar kvar här nere kommer ingen att kunna se och höra dig. Du tar dig förhoppningsvis upp. Det kanske är svårt att vänja sig vid ljuset. Ge det lite tid. Ge det tid.


I dag var ingen bra dag. Blir lite rädd för mig själv i bland. Eller inte rädd.. Känns bara som om det är en främmande människa som tar över min kropp för ett tag..Den kliver in och får mig att känna mig konstig. Det brukar inte vara så länge..


Kommentarer
Postat av: Pirre

Hej TIna. Hittade precis din blogg och tänkte lämna ett fotspår. Hoppas du har det bra.

2007-09-03 @ 01:24:28
URL: http://pirita.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0