Tinaannelisusanna

Det finns inget mer att göra säger läkarna. En annan människa står och säger att MIN MAMMA snart inte längre kommer att finnas med oss.
Jag har tänkt den tanken tusen miljoner gånger förut. Varje gång har jag brytit ihop. Nu känns det bara så tomt. Känner mig så känslokall och likgiltig. Det går inte att förstå. Jag sitter och pratar med henne men inom kort så kommer hon inte att finnas där för mig.
Mamma är en sån stor del av mig. Hur ska jag klara mig utan den delen?
Det finns inga ord som kan beskriva den här känslan  jag har. Absolut inga ord alls. Allt är bara svart.
Jag sjunker. Jag är så rädd för vad som komma skall. Att jag inte längre kommer vara den Tina jag är idag. Att mina bröder ska växa upp utan mamma. Att det bara kommer bli vi. Vi kokmmer inte ha den stöttepelare vi lutat oss emot genom alla dessa år.
Fattar inte ens hur jag kan sitta här och skriva. Det är sjukt. Så sjukt sjukt sjukt sjukt sjukt sjukt sjukt.
Hjälp mig. Jag sjunker..